Twitters avstängning av Trumps konto har lett till att debatten återigen blossat upp om internetjättarnas och specifikt sociala mediers makt över våra informationsflöden och därigenom över den politiska arenan. I Sverige pågick redan sedan ett par veckor tillbaka en liknande debatt efter YouTubes stängning av Swebbtv.
“Frågan är lika angelägen som tidigare, men att enbart fokusera på stängningar av konton eller borttaget innehåll ger ett enögt perspektiv.”
Debatten är inte ny, den har förts flera gånger tidigare bland annat i samband med folkomröstningen som slutade med Brexit, i samband med folkmordet mot Rohingya i Myanmar och vid Trumps valseger i presidentvalet i USA 2016.
Det som är nytt denna gång är att det är konservativa och nationalister som nu upprörs över sociala mediers makt och efterfrågar åtgärder.
Frågan är lika angelägen som tidigare, men att enbart fokusera på stängningar av konton eller borttaget innehåll ger ett enögt perspektiv.
“Sociala medier försöker ofta undvika juridiskt publicistansvar, men inte desto mindre så styr de vilket innehåll som visas för användarna.”
Det saknas även fokus på, och i vissa fall förståelse för, sociala mediers affärsmodell och historia. Sociala medier har inte vuxit fram som en allmännyttig infrastruktur att likställa med vägar, telenät eller postförsändelser. Liknelser med sådan infrastruktur leder ofta fel.
Sociala medier är inte framförallt tjänster där en avsändare skriver ett meddelande till några utvalda mottagare. Användarna är inte ens tjänstens kunder. Dessa utgörs istället av de annonsörer som vill köpa användardata och annonsplaceringar i en varumärkessäker miljö. Användare producerar innehåll medan tjänsten väljer ut och sprider det innehåll som maximerar värdet på annonseringsutrymmet.
Sociala medier försöker ofta undvika juridiskt publicistansvar, men inte desto mindre så styr de vilket innehåll som visas för användarna.
“Innehåll som får många interaktioner, reaktioner, kommentarer eller delningar betraktas som mer engagerande och ges därför större spridning.”
För att maximera intäkterna så optimeras annonseringsutrymmet på olika sätt.
Mängden möjliga annonsplaceringar maximeras genom att optimeringsalgoritmer väljer ut innehåll som engagerar användarna och lockar dem att lägga så mycket tid som möjligt i flödena.
Innehåll som får många interaktioner, reaktioner, kommentarer eller delningar betraktas som mer engagerande och ges därför större spridning.
Olika sociala medier gör detta på lite olika sätt vilket påverkar vilket innehåll som får störst spridning. Facebook låter t ex användarna välja mellan reaktionerna 👍❤️😂😮😢😡 medan LinkedIn erbjuder 👍👏❤️💡🤔.
Näthatsgranskaren har tidigare uppmärksammat hur användare radikaliseras på Facebook och hur Facebook underblåser hatbrott, här och här.
Att LinkedIn saknar negativa reaktioner är naturligtvis ingen slump och det påverkar stämningen i flödena i mer optimistisk och positiv riktning.
“Urvalet gynnar populistiska och opportunistiska idéer på bekostnad av det mer komplexa och svårsmälta.”
Engagemangsoptimeringen är inte utvecklad med politiska budskap i åtanke och den kan tyckas politiskt neutral i betydelsen att innehåll av högre kvalitet borde skapa mer engagemang och därmed få större spridning. I själva verket leder denna urvalsmekanism istället till att budskap som är lätta att ta till sig och väcker starka känslor ges större spridning medan mer nyanserade och komplexa budskap får stå tillbaka. När kommentarer betraktas som ett tecken på engagemang premieras även polariserande budskap på bekostnad av mer balanserade. Lögn kommer därför att premieras över sanning eftersom det är mycket lättare att skapa ytligt engagerande innehåll för den som inte låter sig begränsas av verkligheten.
Urvalet gynnar populistiska och opportunistiska idéer på bekostnad av det mer komplexa och svårsmälta.
“Extremistiskt innehåll på sociala medier har lett till annonsörsbojkotter som slår direkt mot företagets intäkter.”
Engagemangsoptimering maximerar mängden möjliga annonsvisningar, men för att maximera annonsintäkter krävs även att värdet på varje visning hålls på en tillräckligt hög nivå. Vissa typer av innehåll som premieras av engagemangsoptimeringen sänker värdet på annonsvisningarna. En del innehåll är till och med att betrakta som toxiskt och riskerar att helt skrämma bort de stora varumärkesannonsörer som utgör plattformarnas mest betydelsefulla kunder.
Extremistiskt innehåll på sociala medier har lett till annonsörsbojkotter som slår direkt mot företagets intäkter.
För att hantera detta balanseras engagemangsoptimeringen av ett regelverk som styr vilken sorts innehåll som tillåts på plattformen. Utöver rent brottsligt innehåll så förbjuder många sociala medier pornografi, spam, vissa sorters desinformation, trakasserier, hat och uppmaningar till våld eller självskadebeteende.
Innehåll som bryter mot dessa regler och således riskerar att skada företagets intäkter kan anmälas av användare eller detekteras automatiskt för att sedan raderas helt eller tyst tas bort ur andra användares flöden.
När konservativa debattörer nu kritiserar sociala mediers inflytande över informationsflödena så är det framförallt denna värdeoptimering som de skjuter in sig på.
“Det är problematiskt att ett fåtal multinationella företag har fått så stort inflytande över det offentliga samtalet.”
När sociala medier tar bort innehåll eller användare som bryter mot reglerna så utmålas detta som politiskt motiverat och som ett hot mot yttrandefriheten.
Yttrandefrihetslagstiftningen styr individens rättigheter gentemot staten och är således överhuvudtaget inte tillämpbar på de regler som privata företag sätter upp för användarna. Individens yttrandefrihet innebär inte heller en skyldighet för andra att sprida ett budskap. Det finns förvisso ett politiskt tryck på sociala medier att ta bort vissa sorters innehåll, men det kommersiella trycket från konsumenter via företagens betalande kunder har sannolikt större inverkan.
Inte desto mindre har debattörerna en poäng. Det är problematiskt att ett fåtal multinationella företag har fått så stort inflytande över det offentliga samtalet.
“För att hitta lösningar är det viktigt att inse att sociala medier inte utgör infrastruktur jämförbar med brevförmedling eller telenät.”
Problemet måste dock hanteras i sin helhet. För att hitta lösningar är det viktigt att inse att sociala medier inte utgör infrastruktur jämförbar med brevförmedling eller telenät. I och med att sociala media väljer ut vilka budskap som får spridning så har de de facto en publicistroll. Att de har valt att inte utse en ansvarig utgivare innebär inte att de inte har ansvar för vilka budskap de väljer att lyfta fram.
“Lösningen är inte att, med en haltande hänvisning till yttrandefrihet, försöka hindra sociala medier från att sätta upp regler för vilket innehåll som tillåts.”
I Sverige finns redan idag, i form av Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, lagstiftning som reglerar ansvaret för webbforum som saknar ansvarig utgivare.
Denna lagstiftning bör förtydligas och tillämpas även på Sociala media-företag som underlåter att ta bort brottsligt innehåll.
Sociala medier kan inte både äta kakan och ha den kvar. De kan inte både optimera intäkterna genom att styra vilket innehåll användarna får se och samtidigt vägra att ta ansvar för innehållet de väljer att lyfta fram.
För att minska internetjättarnas makt över vilka budskap som tillåts styra det offentliga samtalet kan lagstiftaren även underlätta för konkurrenter att slå sig in på sociala media-marknaden, eller tvinga fram en uppdelning av sociala media-jättarna så att den del som tillhandahåller ren infrastruktur inte också tillåts styra det publicistiska urvalet.
“Sociala mediers påverkan på det offentliga samtalet definieras inte av det innehåll de väljer att ta bort utan av innehållet de väljer att lyfta fram.”
Lösningen är inte att, med en haltande hänvisning till yttrandefrihet, försöka hindra sociala medier från att sätta upp regler för vilket innehåll som tillåts.
Att försöka tvinga sociala medier att sprida ett toxiskt budskap trots att det åsamkar dem ekonomisk skada är inte bara moraliskt tveksamt, det vore sannolikt även helt tandlöst. Om plattformarna förbjuds att helt ta bort olämpligt och toxiskt innehåll så skulle de istället modifiera algoritmerna som prioriterar innehållet så att oönskade poster diskret försvann ur flödena och inte fick någon spridning.
Sociala mediers påverkan på det offentliga samtalet definieras inte av det innehåll de väljer att ta bort utan av innehållet de väljer att lyfta fram.