Blasfemidom i Europadomstolen problematisk för yttrandefriheten

Europadomstolen har nyligen prövat en blasfemidom (hädelse) där en kvinna fällts för att hon enligt österrikisk lag ”stört religionsfriden” och upprört människors ”religiösa känslor”. Kvinnan har använt ordet pedofili för att beskriva profeten Muhammeds sexuella umgänge med en nioårig flicka. Europadomstolen fastställde att den österrikiska domen inte bryter mot Europakonventionens artikel tio rörande tankefrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet. Man kan tolka detta som att Europadomstolen ger stöd till så kallade hädelse- eller blasfemilagar och därmed prioriterar religion högre än yttrandefrihet. Detta är ett djupt problematiskt beslut från Europadomstolen som underminerar dess viktiga roll i mänskliga rättighetsfrågor och en god sekulär utveckling av rättssystemen i Europa. Det ska dock understrykas att Europadomstolens beslut endast ger nationellt utrymme för blasfemilagar men däremot inte kan påtvinga sådan lagstiftning.

Olycklig dom i Europadomstolen

Europadomstolens beslut kan förstås som att lagen och domslutet i Österrike inte formellt bryter mot Europakonvention, att Österrike skött sin rättsprocess väl, samt att Österrike skall ha ett relativt stort eget tolkningsutrymme av Europakonventionen. Europadomstolens beslut hade dock kunnat stanna vid ett knastertorrt juridiskt uttalande om detta och kanske hade man också kunnat problematisera lite kritiskt om blasfemilagar. Istället formulerar man sig enligt följande:

”The Court, in conclusion, finds that in the instant case the domestic courts comprehensively assessed the wider context of the applicant’s statements, and carefully balanced her right to freedom of expression with the rights of others to have their religious feelings protected, and to have religious peace preserved in Austrian society. ”

Det går att förstå lagstiftarens avsikt att upprätthålla den ”religiösa freden”, men det är inte rimligt att detta ska inskränka friheten att yttra kritik mot en religions idéer, historiska personer, eller mot innehållet i en religiös skrift, särskilt inte om det gäller något så allvarligt som pedofili som i sig utgör ett tydligt brott mot mänskliga rättigheter, lagar och normer. Inte heller är det rimligt att lagen ska skydda människors ”religiösa känslor” om det måste gå ut över yttrandefriheten.

Sveriges blasfemilagar avskaffade sedan länge

I Sverige avskaffades blasfemilagstiftningen 1949, och den kvarvarande lagen om religionsfrid avskaffades 1971. Istället har vi sedan 1949 lagen om hets mot folkgrupp som ger skydd till människor och grupper av människor och då inte bara gällande religiös tillhörighet, utan också hudfärg, språk, ursprung, sexuell läggning och identitet.

Hädelselagar finns i många länder i Europa och till exempel har Irland, tvärtemot den svenska hållningen, infört blasfemilagar så sent som 2009. Flera kontroversiella fall har uppmärksammats runt om i Europa t.ex. i Spanien så sent som i år, 2018, gällande en skådespelare som förlöjligat gud och jungru Maria i ett facebookinlägg.

Syftet med de nutida blasfemilagarna i Europa är oftast inte att ge ideologiskt skydd till religioner eller religiösa känslor, utan att förhindra att hets mot religioner trappas upp till konflikter, våld och krig. Dessa lagar har dock ett mycket högt pris – vår yttrandefrihet.

En friande blasfemidom i Sverige

I Sverige finns ett motstående exempel med friande dom. År 2014 skrev en man i ett inlägg på Facebook ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen.” och åsyftade då ett böneutrop. Många hann bli uppretade och polisanmälde mannen trots att inlägget bara låg på Facebook i två timmar. Mannen åtalades för hets mot folkgrupp, men friades med motivationen att inlägget inte uppfattas som ett direkt eller indirekt förlöjligande av gruppen. Det kan heller inte uppfattas som nedsättande för gruppens anseende och  kan därför inte heller anses vara fråga om missaktning, på det sätt som krävs enligt brottsbalkens bestämmelse om hets mot folkgrupp. Domstolen ansåg dessutom att mannen saknat uppsåt att förlöjliga muslimer i allmänhet.

Erik Helmersson skrev tänkvärt på ledarplats i DN (150225) att det är oroväckande att det ens blev åtal då det lika gärna kunnat gälla någon som sagt att påvens mössa är lustig. Helmerson lyfte dock också fram det ansvar som följer med yttrandefriheten:

”Rätten att förolämpa är ingen skyldighet. Respekt är ett nyckelord i all mänsklig interaktion. Ett samhälle där alla oavbrutet ritar profetkarikatyrer, liknar varandras böner vid åsneläten eller nedsänker helighet i piss vore vidrigt och outhärdligt. Men ett samhälle där detta är strängeligen förbjudet i lag vore ännu värre.”

Blasfemidomen är verkningslös i Sverige

Europakoventionen för mänskliga rättigheter är inkorporporerad i svensk lag (1998:1219) och med i vår rättsordning. Den som i Sverige upplever sig kränkt enligt Europakonventionen måste normalt pröva sin sak ända upp i Högsta domstolen innan klagan kan föras vidare till Europadomstolen. Europadomstolen är dock ingen överdomstol. Den kan inte upphäva en svensk dom, och naturligtvis inte heller ändra i svensk lagstiftning. Därmed är dess beslut om den österrikiska blasfemidomen verkningslöst i Sverige. Det torde dessutom också råda massiv opinion mot att återinföra blasfemilagar i Sverige. Näthatsgranskaren delar denna hållning.

Orimligt skydd av religiösa företrädare som begår hatbrott

Den svenska lagen om hets mot folkgrupp har vid ett tillfälle krockat med Europakonventionen. En svensk pingstpastor sa under en predikan att homosexualitet leder till pedofili och ökar risken för samlag med djur. Han sade att homosexualitet är en cancersvulst på samhällskroppen och aids hade, enligt pastorns predikan, uppkommit på grund av homosexualitet.

Högsta domstolen friade 2005 pastorn just med hänvisning till Europakonventionen trots att uttalandena tveklöst bryter mot svensk lag. Denna dom ger nu ett visst ”skydd” för uttalanden som görs från en predikstol. Konsekvensen blir att en präst, pastor, imam, rabbin osv kan yttra rätt grova uttalanden som i normalfallet är att anse som hets mot folkgrupp, men när det sägs i en religiös kontext är uttalandena skyddade.

En direkt konsekvens av denna prejudicerande dom i HD är att en imam som jämfört homosexualitet med ett virus också står höjd över lagen.

Vi skulle gärna se att detta omprövas och att alla är lika inför lagen!

Balanserad lagstiftning kommer med både skyldigheter och rättigheter

Inom föreningen Näthatsgranskaren anser vi att den svenska lagstiftningen är väl balanserad. Skydd till enskilda och grupper är fortfarande av yttersta vikt eftersom det finns stark evidens historiskt och i forskningen att hatiskt avhumaniserande språk leder vidare till våld. Dessutom är ord handlingar som kränker och skadar människor,  medan en religion eller ideologi i sig själva inte kan kränkas eller skadas. Även Europadomstolen är tydliga med att religionsutövare måste tåla att deras religion utsätts för kritik:

“…those who choose to exercise the freedom to manifest their religion under Article 9 of the Convention could not expect to be exempt from criticism. They must tolerate and accept the denial by others of their religious beliefs.”

Tyvärr gjorde Europadomstolen sammantaget ändå en helt annan bedömning än denna. Det är vår starka förhoppning att den nuvarande trenden med teokratiska inskränkningar av yttrandefriheten i delar av Europa bryts. De som behöver skydd är utsatta grupper och enskilda personer, inte religioner eller de som sitter vid makten.

Vi förstår att den sorts uttalanden som kvinnan i rättsfallet ovan gjorde om Muhammed och islam gör människor ledsna och vi tycker det är bra om människor i allmänhet tänker sig för innan de uttalar sig. Kritik som inte hetsar är under alla omständigheter effektivare om man vill uppnå förändring snarare än konflikt. Ett samhälle där människor enbart använder lagstiftningen som måttstock för vilka uttalanden som är lämpliga är inte ett trevligt samhälle. Om rätten att kritisera religion missbrukas systematiskt i Sverige, med syfte att hetsa till våldsamma konflikter, kommer säkerligen kraven på blasfemilagar att återkomma. Dit vill knappast någon åter!

Föreningen Näthatsgranskarens arbete

Föreningen Näthatsgranskaren anmäler endast brottsliga yttranden, inte hädelse eller för den delen förtal mot döda historiska personer eftersom det inte bryter mot någon lag. Vi anmäler hets mot religiösa minoritetsgrupper, exempelvis muslimer, kristna och judar, men aldrig hets mot religioner i sig.

Referenser